För det är jag värd...

Det är nu som jag har tid att förverkliga mig själv. Jag vet inte ens vad det betyder. Vadå förverkliga mig själv? Är det att jag ska bli den jag vill vara? Men är jag inte den jag vill vara? Eller ska jag nu under den här tiden ta reda på den jag vill vara i resten av mitt liv? Det är ju lite svårt eftersom jag inte vet hur mitt liv kommer bli. Jag har en bild av vad jag vill bli. Den är halvhemlig.

Men det är nu jag ska hitta mig själv. Jag bor själv och har bara mig själv att hålla efter. Mina speciella intressen håller på att växa fram och mitt yrke ligger 3 år ifrån mig. Väldigt skönt att veta att jag har tre år på mig att bli vuxen. Tre år innan jag behöver ha ansvar. Äntligen har jag börjat trivas med att bo själv. Nu uppskattar jag tystnaden och att det är bara jag som bestämmer och att jag inte behöver vara trevlig när jag inte vill.

När jag är borta vet jag om att jag har mitt hem att återvända till. Jag älskar min säng, den känns trygg och härlig. Jag behöver inte längre sova med Tvn på utan det räcker med radion. Jag har börjat förändras och jag gillar det. Jag prioriterar andra saker och jag oroar mig inte så mycket längre.

Jag är inte livsstressad längre även om jag får lite infall ibland.