För det är jag värd...

Nu när jag mår lite bättre (eller bara är pillerhög?) så ska jag berätta om min dag igår. Det var ju tänkt att jag skulle husera hemma hos Josefine ute i skogen och skulle ha det trevligt men det började redan på morgonen påvägen till bussen som jag började frysa. Därför köpte jag en kopp te! Dock tog aldrig frysandet slut. När jag kom hem till josse så tänkte jag, shit dom har ju ingen värme i huset! Därför hoppade jag in i hennes kamin och blev inte mycket varmare. Vi hann diskutera lite mat, jobb och lite sånt innan josse ksulle gå ut med Tilda och jag skulle bäddas ner på ovanvåningen med en filt och SATC. Dock blev det bara kallare och kallare. Josse kom hem och tog tempen på mig och den visade lite feber... 
 
Hon var en riktig pärla som skjutsade mig till Hässleholm och höll mig sällskap trots mitt gnällande. (Nu i efterhand förstår jag hur mycket jag gnällde hela tiden..) Men tack för den lilla stunden vi fick tillsammans och hoppas vi kan göra om det på riktigt när jag inte har feber ;)