För det är jag värd...

Enligt mig själv anser jag att jag har hunnit med en hel del. Enligt andra kankse det är något dom hade gjort på en kvart. Tråkigt att jag har hundra kilo disk som bara skriker om att bli diskad och en säng som längtar efter att bli bäddad. Dock struntar jag i det för ögonblicket, för nu ska jag ut och springa. Något som jag sett fram emot hela dagen.

Men varför älskar jag att springa?
För jag känner mig fri. Jag är helt själv och bestämer vilken väg jag ska ta. Jag känner mig stark och frisk. Det är skönt med en kroppslig utmaning. Att pusha sig själv lite extra. Lite längre. Bara för att jag kan.

Längtar tills på torsdag :) Då ska jag göra något väldigt kul. En tripp till my old school town är inplanerad.

Ses vi i backen? ;)