För det är jag värd...

Det är något speciellt med facebook. Nyss fick jag en vänförfrågan. Ifrån en viss Ola Andersson. Känner jag någon sån? Nej, tänkte jag, men så tänkte jag "oh en ny klasskompis" sen insåg jag att jag inte hade någon ny klasskompis som heter Ola som bor i Kristianstad. Ändå accepterade jag honom. Får se om han ger sig till känna.

Konstigt.

Nu ska jag ha pary här hemma. Feta apelsindrinken och riktigt najs musik samtidigt som tvätten åker i påsarna.