För det är jag värd...

Mina grannar låter ute i korridoren. När jag blir stor ska jag bo ute i skogen där inga grannar låter och jag får sjunga hur högt jag vill och gå klädd hur oanständigt jag känner för just då. Jag ska kunna odla upp ett brocoliland och bjuda på skördefest när den är klar och ha dans på logen. 20 katter ska jag kunna ha utan att någon klagar och jag ska kunna gå ut och hugga ner ett träd när jag vill. Jag ska känna en bonde som kan göra laktosfritt smör till mig så jag kan baka mormorsbullar i ett rutigt förkläde. När jag går ut ska jag kunna göra det barfota med gräs mellan tårna och jag vill kunna lämna dörren olåst medan jag cyklar bort till lanthandeln och köper korv i smörpapper. Mitt franska lantlivsbadrum ska ha en anledning att heta lantligt. Låter det inte underbart?