För det är jag värd...

När jag öppnade ytterdörren funderade jag allvarligt på att vända in igen. Utanför var det så kallt så kallt. Men istället för att frysa så sprang jag extra fort! Med musik i öronen konstruerade jag mitt eget träningspass med intervaller, höga knän och jobbiga armövningar. Nu sitter jag här med blodsmak i munnen och är röd i hela fejset med med ett stort leende! Jag kan om jag verkligen vill!

Varje gång jag rör på mig känns det så bra, jag känner mig frisk och nyttig. Därför tänkte jag börja med karate igen. Innan gjorde jag en stor undersökning om det går att träna i Kristianstad. Det gör det inte. Finns inte en enda JKA shotokan karateklubb i K-stad. Antingen får jag börja om från början i någon annan stil eller bara skjuta upp planerna tills jag flyttar någon annan stans.