För det är jag värd...

Jag måste sluta gå själv med tunga väskor till stationen på morgonen. Det är som bäddat för revolutionära tankar. På en kilometer och femton minuter hann jag bestämma mig för att raka av mig håret, gå med i greenpeace och kedja fast mig i oljeriggar, äta glass tills jag spyr, råna en tant, färga min stubb röd, pierca mig, tatuera mig, gå med i vänstern och bli singel. Under tiden jag skavde upp mina skosulor mot asfalten tyckte jag att jag var tråkig. Vad har jag gjort med mitt liv som är värt något? Är jag tråkig? Varför volontärarbetar jag inte i Indien? Varför blir inte jag människorättsjurist?

Men jag kom fram till bussen så småningom och där mötte jag Mathias och han förgyllde min bussresa in till Hässleholm. Så då slutade jag med mina tankar och insåg att jag har det väldigt bra. Jag tycker om mitt nuvarande och framtida liv. Och jag ska INTE raka av mig mitt hår.


We were sitting on top of the world
When it was good
No I never wanted nobody else