För det är jag värd...

Nu vet jag att det är sommarlov för vardagarna flyter in i varandra och ser ungefär likadana ut. Sova, träna, äta, sola, läsa, petta (=spela Pet Society på FB), titta på TV och sova igen. Detta låter kanske tråkigt men det är en helt vanlig dag för mig och det är så skönt. Man kommer in i en härlig vardagslunk där man bara blir mer utvilad för var dag som går. 

Idag har jag sprungit 4 km och styrketränat ute på gräsmattan.  Även om mobilens alarm är ställt på klockan 9 så är det tok för sent och varmt för att ut och röra på sig. Men jag är inte ensam på slingorna, ibland möter jag en tant med stavar, en annan gång en flåsande svettig ölmagegubbe och nästa person jag möter är antigen den fräsha tjejen med de senaste coolingsystemantisweatingpowerwomennike- kläderna som ser ner på en när man kommer i ett par puma-shorts och en ullaredtröja, eller den yngre mannen med tajta tights som jag är övertygad om att han använder för han är innerst inne är en blottare. Det kan även vara en överspacklad gräddhylle-miljardär tant som irrat fel från båstadveckorna som börjar snart. Det är alltid en upplevelse att springa i Mellby, man vet aldrig vem man ska träffa på. (Jag springer alltid åt "fel håll" för jag vill möta de jag springer, inbillar mig att nån kommer att kidnappa mig om nån springer bakom mig)

Förutom sprungit har jag läst i min bok på engelska(!). Helt plötsligt så känns det så naturligt att läsa på engelska att det bara känns konstigt att läsa en bok på svenska.

Idag har jag även bakat kärleksmums som jag har bjudit hela familjen på.

Stranden var blåsig idag men solen tog bra. Jag kanske hinner få lite färg innan jag kommer hem till Perstorp igen. Förresten lisebergare, är det bara jag som har kvar mitt åkband och fått en rand utav det?






Jordgubssmojito är svalkande i 30 graders värme ^^